Biblioteken i Malmö

"Relationen mellan hund och människa har jag inte sett skildras med sådan perfekt tonträff tidigare." Johan Hilton, Dagens Nyheter.

En mycket originell och finurlig bok av Jon Fosse som fått titeln Hundmanuskripten. Översättningen till svenska är av Christian Ekvall och inläst av Reine Brynolfsson. Fosse är betraktad som Norges troligaste kandidat till Nobelpriset i litteratur, för sina pjäser som sätts upp på teatrar i när och fjärran. Någon räknade fram att hans verk spelats på över tusen teaterscener världen över.

Han gör mycket annat också. Till exempel har han författat tre små böcker som är skrivna i hundperspektiv, alltså berättelser som återger vad dessa hundar kan tänkas ha att säga om tillvaron.

De tre böckerna är Nei å nei, Du å du samt Fy å fy.

Nu sammanförda i volymen Hund­manuskripten.

Tre lika existentiellt djupsinniga som underfundigt komiska berättelser framförda i all enkelhet och som om det vore en självklarhet att hundar förstår vad människor säger och att de kan prata - men bara med varandra.

I den första är det hunden Webster som försmäktar hos sin trötta matte och längtar efter utmaningar och äventyr.

I den andra är det hunden Olav som faktiskt vågar sig ut på en romantisk runda.

I den tredje är det skeppshunden Haktor som troget håller koll på livet på skutan.

Det är intressant att Fosse - denne litteräre gigant som författat mer än 50 böcker (pjäser, romaner, diktsamlingar), översatts till mer än 50 språk och tilldelats oräkneliga internationella priser och utmärkelser - ofta arbetar med så till synes små medel.

Han är en mästare på små repliker med stort innehåll.

I hans pjäser och berättelser är det sällan intrigen eller de stora strukturerna som driver handlingen framåt. Istället är det hela tiden de små konflikterna, de små vardagshändelserna som ligger och vibrerar i fokus.

Det blir ett nära-livets-puls-berättande, ett ytterligt avancerat less-is-more-synsätt. En metod som skapar fascinerande rollfigurer med överrumplande äkta karaktärsdrag. Och nu får vi alltså bevis för att han inte begränsar sig till mänskliga personligheter. Det kan vara hundar också.