Biblioteken i Malmö

Det finns ingen anledning att tveka. Jag drar åt sadelgjorden ordentligt, drar ner stigbyglarna och sitter upp. Tarzan står helt stilla. Försiktigt trycker jag till med benen. Tarzan rör sig fortfarande inte. Jag bankar hälarna mot hans sidor. Absolut ingenting händer.

- Har han somnat? frågar jag.

Siri fnissar.

- Det tror jag inte. Hans ögon är öppna.

Det här är vår första riktiga ridtur. Jag vill inte förstöra den genom att bråka med Tarzan.

- Kom igen nu, pojken, vädjar jag. Vi ska ut i skogen.

Tarzan viftar lite med öronen, men det är också det enda han gör. Jag låter hälarna trumma mot hans sidor, men ändå tar han inte ett enda steg framåt. Det känns hur löjligt som helst. Flisans högsta dröm har blivit sann hon har fått en alldeles egen häst! Men att vara hästägare är inte lätt, särskilt till en envis ponny som vägrar gå ett enda steg med Flisan på ryggen. Och helt plötsligt är inget som det brukar vara på grund av Tarzan. Flisan och bästa kompisen Siri blir osams, mamma och pappa bråkar och Sofie på ridskolan tycker att Flisan är mallig. Dessutom har säkert Ninna och Rebecka rätt Flisan kan ju inte rida på riktigt! Tarzan blir bara mer tjurig och envis för varje gång Flisan är i stallet.

Flisan önskar att hennes osynliga hästvän Manolito var kvar. Han lyfte minsann på hovarna när man ville och bet henne dessutom inte. Det har nämligen Tarzan gjort, så det blev ett stort blåmärke på armen. Och inte törs hon tala om det för mamma och pappa, de tror ju allt går så bra med Flisans häst. Flisan vet inte hur hon ska göra, nu när inte ens Siri vill vara med henne. Hon har en stor klump i magen men vågar till slut ta hjälp från ett oväntat håll …